Hundtandsmönster är ett svartvitt rutmönster där ljusa och mörka fält bryts av i en tät, tandliknande figur. Mönstret uppstår som en färgeffekt på tyger vävda i kypert, är flera tusen år gammalt och har gått under olika namn i olika länder, från engelskans houndstooth till franskans pied-de-poule.
| Fält | Uppgift |
|---|---|
| Svenskt namn | Hundtandsmönster |
| Engelskt namn | Houndstooth (även dogstooth/dogtooth) |
| Franskt namn | Pied-de-poule (“kycklingfot”) |
| Typ | Vävt rutmönster / textilrapport |
| Vävteknik | 2/2-kypert (twill), varp och inslag i olika färger |
| Traditionella färger | Svart och vitt |
| Äldsta kända fynd | Gerumsmanteln, cirka 2000 år, hittad 1920 |
| Engelska namnet belagt sedan | 1936 |
Vad är hundtandsmönster?
Hundtandsmönster består av horisontellt och vertikalt upprepade geometriska former som bildas när ett tyg vävs i kypert, även kallat twill. Varpen och inslaget har olika färg, och kypertlinjerna skapar rutor vars kanter bryts i spetsar som påminner om tänder, därav namnet. Traditionellt vävs mönstret i svart och vitt, men samma teknik fungerar med vilken färgkombination som helst.
Till skillnad från ett vanligt rutigt tyg, som pepita eller ternmönster, har hundtandsmönster diagonalt strimmiga rutor i stället för jämnt färgade fält. Det ger ytan en mer levande, nästan optisk karaktär jämfört med enklare schackrutor.
Varifrån kommer namnet?
Det svenska namnet syftar helt enkelt på formen: de spetsiga hörnen där de ljusa och mörka partierna möts liknar tänder. Samma bildspråk återkommer i flera andra språk. På engelska heter mönstret houndstooth, ibland stavat hound’s tooth, och kallas även dogstooth eller dogtooth. Franskan har i stället valt en annan liknelse och kallar mönstret pied-de-poule, som betyder kycklingfot.
En mindre variant av mönstret, med betydligt tätare och mindre rutor, går på svenska ofta under namnet pepita och på engelska puppytooth. Vävtekniken är densamma, men skalan på rapporten skiljer sig, vilket ger ett lugnare helhetsintryck.
Hur gammalt är mönstret?
Hundtandsmönster är betydligt äldre än de flesta tror. Det äldsta kända fyndet i Sverige är Gerumsmanteln, som räknas som landets äldsta bevarade klädesplagg. Manteln har ett hundtandsliknande mönster, är cirka 2000 år gammal och hittades 1920 vid Gerumsberget utanför Falköping.
Ännu äldre spår finns utanför Sverige. I saltgruvorna vid Hallstatt i Österrike har arkeologer hittat tygrester med hundtandsliknande mönster från bronsåldern, långt innan Gerumsmanteln vävdes. Det visar att tekniken att väva fram tandliknande rutor i kypert har uppstått på flera håll i Europa oberoende av varandra, snarare än att ha spridit sig från en enda källa.
Den form av mönstret som i dag förknippas med kostymer och kappor har i stället kopplats till tweedvävning i Skottlands lågland, där tekniken utvecklades vidare för ylletyger. Själva engelska ordet houndstooth för mönstret är däremot ett förhållandevis sent påfund och finns belagt först från 1936, långt efter att mönstret redan använts i flera hundra år.
Hundtandsmönster i modehistorien
Mönstret har återkommit i modevärlden i vågor snarare än som en jämn trend. Redan 1933 fanns hundtandsmönster med i den amerikanska herrskrädderifirman De Pinnas vårkollektion för kostymer, tillsammans med andra klassiska rutmönster som skotskrutigt tyg. Sedan dess har mönstret använts av flera stora modehus, och 2009 lät Alexander McQueen mönstret gå igen i förstorad skala i visningskollektionen Horn of Plenty, en hyllning till Christian Diors signaturkostymer i tweed.
Hundtandsmönster har också blivit en identitetsmarkör utanför modevärlden. Vid University of Alabama i USA förknippas mönstret starkt med amerikansk fotboll, eftersom den mångåriga tränarlegendaren Bear Bryant ofta syntes i en svartvit hundtandsmönstrad hatt. Ett annat exempel är det australiska varuhuset David Jones, som sedan en varumärkesförnyelse 1967 använt ett svartvitt hundtandsmönster som sin visuella logotyp, en design som enligt bolaget inspirerades av mönstret på en parfymflaska. Logotypen byttes ut 2016, men mönstret finns fortfarande kvar i varumärkets historia.
Flera stora modehus har återkommit till mönstret genom decennierna, bland andra Christian Dior, Chanel och Alexander McQueen, och det dyker regelbundet upp i både kostymer, kappor och accessoarer i internationella visningskollektioner. Det är en del av förklaringen till att hundtandsmönster sällan känns helt omodernt: det återkommer med några års mellanrum, ofta i en ny skala eller färgkombination, snarare än att försvinna helt.
Så bär du hundtandsmönster
Håll resten av outfiten enkel. Mönstret är tillräckligt starkt på egen hand, så bygg gärna resten av looken i svart, grått, vitt eller en enda accentfärg. Det gör att mönstret får ta plats utan att outfiten känns rörig.
Välj skala efter tillfälle. Storskaligt hundtandsmönster på en kappa eller kavaj blir ett tydligt blickfång och passar bra som ytterplagg över en enfärgad bas. Ett mindre mönster, som pepita, är mer diskret och fungerar fint i en kavaj eller på en tweedkavaj för vardagsbruk.
Använd det som accessoar. Sitter mönstret i en scarf, fluga eller väska räcker det som enda mönster i outfiten. Kombinera gärna med samma sobra grundtoner som gäller för större plagg, så blir helheten stilren snarare än rörig.
Kombinera aldrig flera stora mönster. Precis som med andra tydliga rutmönster fungerar hundtandsmönster bäst ensamt. Blanda inte in ränder eller andra rutigare tyger i samma outfit, utan låt gärna en enfärgad kappa eller byxor balansera mönstret.
Så tar du hand om hundtandsmönstrade plagg
Skötseln avgörs av materialet, inte av själva mönstret. Hundtandsmönster vävs ofta i ull, särskilt i tweedliknande kvaliteter, men förekommer också i bomull, polyester och blandmaterial. Läs alltid tvättsymbolerna på plaggets tvättlapp, och välj kemtvätt eller varsam handtvätt för tyngre ullkvaliteter så att mönstret och passformen behålls.
